trastock_2017_stiu_webb

Stiu Nu Stiu

HALLEN – LÖRDAG 22/7

På ett sätt är Ştiu Nu Ştiu ett nytt band, och på annat sätt är det inte nytt alls. Det är en rak fortsättning på någonting som alltid är i rörelse. Band träffas, människor träffas, saker händer. Nu finns det här, och du kan se det och höra det. Skönhet och fulhet måste existera, noggrant skrivna melodier måste förstöras av förvrängd förödelse. Melodier behöver ljud, och brusbehov ger plats att strukturera. Det kommer inte vara rättvist, och ingen är speciell.

Vi började spela musik i mitten av 90-talet, när vi inte visste något om livet och inte så mycket om musik. När jag säger vi menar jag Martin och Kalle, vi var de som inte slutade göra musik tillsammans, och slutade inte titta. Nästan 20 år senare, under 2012 efter att vi hade bott i olika länder i några år, gick vi in ​​i ett repetitionsutrymme och började spela för att se vad som hände. Vad som hände var Ştiu Nu Ştiu, och efter att ha rekryterat en trummis och sångare hade vi vår första show inom en vecka. Men viktigast av allt insåg vi att de första åren, när vi växte upp musikaliskt tillsammans, fortfarande var grunden för oss båda, och att fortsätta bygga på det är det mest naturliga vi har i våra liv. Detta är vårt sätt att vara människor, så använder vi oss själva och känner oss själva.

Vi har gjort två album, och det andra, Fake End, kommer snart att släppas. Vi spelade in det med Billie Lindahl på sång och Per Tholander på trummor. Vi fyra gick så långt vi kanske kunde för att göra det ont men samtidigt lugnt och påminna oss om att vi finns, att vi är mänskliga. Att det är svårt och att vi kan vara starka som björnar och svaga som skit. Att inget är rättvist, att det inte finns någon gud, att det inte finns något rätt att det inte finns något fel. Men att vissa strukturer talar till oss, som människor, och att det är vackert.

Vi vill få saker att existera, som inte fanns för en stund sedan. Vi vill lyssna på de dokument som vi inte har gjort ännu, vi vill se vad vi hittade och vem vi blev.
Varje gång vi, eller du, spelar en sång så finns den här låten igen en gång till. Och varje gång det händer, känns samtalet mellan människor som har pågått för alltid, lite mer rimligt. Dessa bitar av fokus och tarmar är där vi börjar känna oss hemma men samtidigt går vilse. Det här berättar för oss vem som är i rummet när alla andra har lämnat. Det här berättar vem som kommer att vara där när vi dör. Och vi tror att dessa låtar kan ha ett nytt liv, ett annat, med dig.